Tossebergsracet

Först av allt måste det sägas!
Att jämföra Tossebergsracet med någon annan backtävling i Sverige är orättvist mot alla andra backtävlingar. För var finner man 2,4 km perfekt väg i starkt uppförslut som innehåller blixtrande vrålsnabba fullfartspartier, svepande högfartssektioner, tekniskt utmanande kurvkombinationer samt trixiga hårnålar?!
Lägg därtill den fabulösa utsikten från toppen av berget Tossebergsklätten, som lön för mödan när man masat sig upp, så förstår du själv.

Tossebergsracet hade samlat 17 Klassiker som skulle ta sig an den utmanande backen. Redan före starten stod det klart att motståndet från det närbelägna Norge skulle bli svårt för di svenske. Men man skall inte sälja skinnet osv., och då speciellt inte till Norge nu när den norska kronan är på fallrepet.

Den norska anstormningen leddes av Rövarhövdingen själv!
Holm Jacob Mathesen, vanligen kallad Mathis, hade kallat in nykorade norska mästaren i Historisk banracing Aiman Timraz som bisittare. Det var oklart huruvida Aiman åkte med för att lära sig eller lära ut hur man åker Escort……… Mathis har annars en ”rätt hygglig” statistik från Tossebergsklätten. På 13 starter har han stått på pallen 12 gånger, varav 9 som segrare. Alltid i samma röda Ford Escort RS1600, vilken lär ha över 100 totalsegrar i bagaget. Tilläggas bör dock att bilen förkommit i en rad versioner alltifrån nuvarande historiska appendix K utförande till mer håriga nationella utseenden.
Tom Hvinden, också från det västra grannlandet, hade även han mött upp i en Ford Escort. I hans fall var det en RS1800, vilken faktiskt stoltserade med tidsenlig Lucasinsprutning. Värt att notera är att båda norska bilarna gick med extrem utväxling 5:83!

På plats fanns givetvis Bosse Rönnbäck med sin hund, kartläsare Jan-Åke Kaj och Ford Starliner. Bosse sliter fortfarande på sina hundbitna Kuhmo grusdäck och var ensam i kategori E.
Hans-Åke Söderqvist var inte ensam. Han hade värvat in Göran Haag som bisittare och de hade trängt ihop sig i Hans-Åkes vassa BMC Cooper S. I klassen var de däremot ensamma.
Klass F över 1600 cc var en ren värmländsk familjeaffär. Linda och Jan Olsson hade beslutat sig för att avgöra vem som var snabbast i familjen uppför Klätten. Linda delade en Amazon med yngste sonen Matti, medan Jan kom tillsammans med Tommy Andersson. Jan använde sin Ford Galaxie, så för en gångs skull kände sig inte Rönnbäck ensam då hans Starliner o Jannes Galaxie lär tillhöra samma full-size Fordfamilj, även om årsmodellerna är olika.
Galaxien är mycket meriterad från olika banrace, både i Sverige och utomlands, och Janne underhöll oss med en historia som väl beskriver bilens potential.
Teamet skulle starta på en norsk bana och som det ibland kan bli inom motorsport var de ute i allra sista minuten. När de kom fram till banan skulle precis tidsträningen börja så de skyndade sig och lastade av bilen medan föraren, Stig Blomqvist tog på sig utrustningen. När bilen var avrullad av trailern kastade sig Stig in i bilen och hann precis ut till starten av tidsträningen.
Väl ute på banan gick det som tåget och teamet stod klistrade vid staketet för att följa den spännande körningen. När träningen var över hade Stig och Galaxien kvalat in som snabbaste bil. Tillbaka i depån återgick rutiner till det normala och man började sätt upp tält och packa upp alla prylar. Men de hittade inte den jättelika verktygslådan och inte heller

bensindunkarna. Det visade sig att de ca 100-150 kg tunga sakerna låg i bagaget på Galaxin, vilken nyss satt snabbaste tid runt banan……..

Arrangörsklubbens, Fryksdalens MK, Carl-Olof Hagberg åkte med sitt barnbarn Hampus Enner i en Amazon och var ensamma i klassen G1-G2. Hagberg hade dessutom den goda smaken att på stående fot anmäla sig för medlemskap i Rallyklassikerna före start.

Klass H1, upp t.om 1975, öppnade med Holm Jacob Mathesen/Aiman Timraz, Ford Escort RS1600 presentation enl. ovan. Vidare fanns Nora MK:s Roland Karlsson/Birgitta Strohmaier på plats med sin Volvo 142 för att utmana backen.
Gunnar o Anette Fredriksson hade verkligen tagit till sig andan i HSBC! De kom med sin, till asfalt konverterade V4:a. Ombyggnaden verkade bestå av att montera slitna Avon, eller liknande, grusdäck. Konstigare än så behöver det inte vara att ha kul på asfalt!
Norrmännen Tom Hvinden/Gunnar Jacobsen närmade sig asfalten från ett annat håll än Fredriksson, minst sagt. Deras Ford Escort RS1800 verkar vara helt byggd för asfalt.
En alldeles för ovanlig bil på nuvarande historiska rally är BMW 2002, vilken ju var väldigt framgångsrik under sent 60 och delar av 70-talet. Både nationellt och internationellt, både på grus, is och asfalt. Jan Henriksson/Simon Eriksson gladde medtävlare och publik med sitt åkdon, en 1974 års modell, 2002:a, av baklyktorna att döma.

Klass H1-I hade trägna Cup åkarna, Vingåkers, Per-Erik och Kristina Sköldin, Volvo 240, som öppningsbil. De var där för att freda/förbättra sin sammanlagda ställning i HSBC.
Avsevärt närmare till starten hade Kils Lars o Anette Nilsson, med sin Opel Ascona B. Mera Nilsson! Men den här gången från Joachim och Tobias åkte sin 16-ventilers SAAB 99. Tidigare anmäld som EMS, men nu bara som 99, har det hänt något…?!
Forshagas Lars-Ove Olsson, i rallykretsar mera känd som ”Biffen”, åkte tillsammans med arrangörsklubbens, Fryksdalens MK, Anders Järnell i en Opel Ascona B. Biffen hade gått ut stort i Nya Wermlandstidningen och utmanat Solberg, oklart vilken, på kamp i backen. Om det var Petter Solberg så var det väldigt smart gjort för Petter åkte en deltävling i Rallycross-VM samma dag, så seger, på WO, hade Biffen i en liten ask.
Bror och Margareta Danielsson var också på plats med sin vackra Ford Escort RS1800 och de ingick även i det improviserade Team Sweden.
Team Sweden bestod också av en tillfälligt (?) comebackande back/sprintspecialist av rang! Jan-Erik Jansson eller Nilsby-Janne är ett namn som fått rygghåren att resa sig på medtävlare och åskådare. Han härjade på, företrädesvis asfalttävlingar, under ett antal år och skördade många segrar, inte minst med sin läckra BMW M3. Det var den första versionen M3, benämnd E30 av BMW-fans. Han delade bil, Janne Westerlunds mer plebejiska Volvo 240, med sin syster Anita Jansson. Styrningen var en överraskande 50-års present från paret Westerlund och av minen att döma på ”födelsedagsbarnet” var den mäkta uppskattad.
Fältet avslutades med en mycket vacker (författarens subjektiva åsikt) mattsvart Porsche 911 med Bo Axelsson vid ratten och den för dagen inhyrde lokale codrivern Joakim Jansson.

Spelet kunde börja!
Det började lugnt och stilla med ett ”master-varv”, eller en stilla åktur uppför den oförlikneliga vägen uppför Tossebergsklätten. Det var valfritt åkdon tävlingsbil eller privatbil. De flesta valde tävlingsbil för att få lite värme i vätskorna.

När starten gick för SS1 var det inte ”stilla åktur” som stod på programmet för de tävlande.

Först ut var Bosse Rönnbäck, med sin 390 cui Starliner på hundbitna bakdäck. På serviceplatsen slogs det vad om huruvida han skulle kunna ta de snäva svängarna utan att tvingas backa. Det kunde han!
Hans-Åke Söderqvist hade inte just de problemen, med sin Hundkoja, men han klagade på att motorn räckte dåligt till i de skarpa uppförsluten. Men det kunde ju inte kommit som någon större överraskning för den som någon gång kikat under huven på Kojan. Han tycks också gått in för att lätta bilen som mycket som möjligt, men där gjorde han en dålig kalkyl. Att åka iväg utan tidkort var en dålig ide då arket väger knappt 20 gram och om det saknas får man kassera in 1 minut i tillägg….
Linda Olsson satsade på utryckningsfart, utan blåljus, med Amazonen och satte en respektabel tid som imponerade på yngsta sonen. Husfar, Janne Olsson, visade sig vara snabbast i familjen uppför Klätten, men till sin hjälp hade han 427 cui Ford gjutjärns V8 nu utan barlast, så skam hade det väl varit annars.

Nyblivne Rallyklassiker medlemmen, Carl.Olof Hagberg, åkte inte för Fryksdalens MK för intet. Han hittade tydligen bra i hemmabacken och satte en högst respektabel tid redan i första omgången.

På tal om respektabel tid så stod Holm Jacob i en klass för sig! Hans körning i backen kan väl snarast liknas vid Petter Northugs urladdning i den rasande spurten i Faluns skid-VM. När Fantomen rör sig står blixten stilla!

Näst snabbast bland Historikerna var, den tydligt åksugne, Nilsby-Janne. Två 10-delar före Tom Hvineden och Årjängs stolthet Danielsson som körde lika.

Inte heller på nästa varv behövde Rönnbäck backa, men den största förbättringen gjorde Söderqvist. Troligen för att han nu valt att ta med tidkortet, även om det vägde en del. Janne Olsson, i Galaxien, förbättrade sig också trots att bilen nu gick orent.

Orent var det minsta man kan säga om motorljudet på Mathis Escort! Med bakaxelutväxling 5:83 varvade det ca 10 000 rpm (ca 170 km/tim) på det snabbaste stället och det var återigen mycket vägvinnande. Snabbast igen med en förbättring om 2/10-delar.
Tom Hvinden hade även han god fart och förbättrade sig hela 5,7 sekunder och gled in på en andraplats.
Bo Axelsson som inte hittade varesig växlar eller väg under första åket, hittade nu i alla fall vägen, så han förbättrade sig även han starkt, 5,7 sek, och tog därmed tredje bästa tid. Nilsby-Janne, som tyckte det var en ”kakbit” överladdade lite men tog fjärde platsen

Efter en kort och närande paus var det dags för ett avgörande!

Rönnbäck behövde inte backa den här gången heller så stora pengar gick förlorade i vadslagningen. Söderqvist hade nu definitivt bestämt sig för att ta med tidkortet så han premierades med ännu en förbättring.
För Familjen Olsson var det nattsvart! Far i huset, Janne, bestämde sig för att kasta in handduken och kom inte till start medan hustru Linda kanske skulle gjort detsamma då hon fick en tråkig resa.
Någon tråkig resa var det inte i Mathis Escort, även om han satte sin sämsta (?) tid för dagen. Det räckte ändå till för att vara snabbast och de tre åken höll sig inom en marginal av 3/10-delar. Imponerande!
Tom Hvinden klamrade sig fast vid sin andraplats, medan fru Danielsson piskat herr Danielsson till stordåd vilket belönades med en tredje plats. Axelsson, som fortfarande hade problem med växellägena, tog fjärde.
Som kuriosa kan nämnas att en drivaxel gick av för Biffen, men det var strax vid målskylten, så han fick tid på ss med rapporterades som bruten eftersom han inte kunde ta sig ut från sträckan.

Klassvinnare, bland gammelbilarna, var Rönnbäck, Söderqvist, Linda Olsson och Carl-Olof Hagberg.
Bland historikerna blev det norskt på första och andra plats i klass H1.
Holm Jacob Mathesen/Alman Timraz i en ”ströken” Ford Escort RS1600 vann klassen men var också snabbast totalt i tävlingen, de moderna inräknade.
Tom Hvinden/Gunnar Jacobsen, Ford Escort RS1800 tog andra platsen, med tredje plats belades av BMW 2002-åkarna Jan Henriksson/Simon Eriksson.

I klass H2-I segrade Bror o Margareta Danielsson, Ford Escort RS1800, före Nilsby-Janne/Anita Jansson, Volvo 242 före Bo Axelsson/Joakim Jansson, Porsche 911.

Om uppräkningen ovan innehåller klassvinnarna så tror jag att det goda vädret, det trevliga arrangemanget, de vänliga funktionärerna och den utmanande backen gjorde de flesta deltagarna till vinnare.
För att citera den inbitne grusåkaren Gunnar Fredriksson: Jag var skeptisk till tävlingen, men nu är jag väldigt glad att jag åkte den”

En hamburgare med valfri dricka kostade 60 kr och en skiva ost (ostburgare) renderade ett tillägg om 10 kr!

Hur det gick i ”Landskampen” kan du läsa om under”Nyheter”